'Cause Two Wrongs Don't Make A Right
Min f.d. pojkvän, som har varit i terapi i hur många år som helst och inte blivit ett dugg mer normal för den sakens skull, och som har större problem än mig, men i alla fall får medicin för dem, är också FEL.
I Matte lärde jag mig att två negativa tal blir ett positivt.
Men så är det inte med människor.
Två fel blir inte ett rätt.
Vårt barn som vi skulle kunna haft om vi inte gjort andra val, hade alltså också blivit FEL.
Därför. Inte bara därför, men därför också, gjorde jag abort.
Jag har gått och tänkt på det här ett tag nu, eftersom en nära vän till mig är med barn. Först kändes den tanken lite konstig, mest för att honvisste att allt inte var helt 100 okej med mig. Men nu har jag kommit på ett ytterst terapeutiskt sätt att göra mig själv, och henne gladare.
Jag och min blogg
Här, är min berättelselegacy på thesims.se:
http://www.thesims.se/albums.view_album.asp?id=86222&myalbums=1
Läs den. Den är bra, säger folk.
mysko pysko psykologi
Särskilt när de händer då jag inte hör om dem, och jag inte får veta dem förrän det är försent. Som idag, då jag kommer åtta för att ha min lilla lektion, bara för att höra att vi ska dubbeltimma imorgon istället. Men då tänker i alla fall inte jag dyka upp.
Det är liksom min lediga dag. Så nej du NGA, det kan du glömma.
Jag hatar schema-ändringar
nu är jag en moster!
men jag är bestämt inte gravid nu. inte igen. även om jag inte haft mensen på ett tag.
varför
varför vågar inte jag säga till dig att jag vill ha dig här?
varför förstår du inte det själv, att jag vill att du är här?
vill inte du vara här? hos mig?
kom hem.
puss.
ursäkta men får jag vaxa dina öron?
Idag kunde jag ta den senare bussen till hemska Arvika, och när vi stannade i Koppom så gick det på två gubbar, de åker ganska ofta den turen, och ser lite ut som gubbarna i Kenoreklamen.
Men, och även om jag sett den där karln många gånger tidigare, så har jag aldrig tidigare sett hans öron. Det kan bero på att han brukar sätta sig på andra sidan gången, men den här gången satt han framför mig, och det var då jag såg det:
Hela hans öron var fulla med hår! Svart-grått långt hår. Han såg ut som ett himla mumintroll! Det var nära att jag frågade om han kanske skulle vilja att jag vaxade eller rakade dem åt honom, jag menar det var hemskt alltså!
Och jag är inte heller en så särskilt ytlig människa, det är ju inte så att jag går omkring och oroar mig över mitt eget öronhår (däremot näshåret kan jag vara lite fundersam över), men snälla nån, de flesta människor har väl inte HÅR där? Lite fjunigt kan det kanske vara om känner efter, men det är väl ingen som har fullt med hår upp i de där gångarna (nu talar jag alltså om ytterörat, inte innerörat)?
Eller är det bara jag som sett lite av världen?
distans
gick av bussen idag, kvart i åtta, var på väg upp mot skolan och helt plötsligt fick jag för mig att svänga av och gå mot parken.
bara för att, ja vad ska man säga, erkänna mitt tillstånd. eller mitt före detta tillstånd. det där när jag inte orkade mer i våras och bara låg och stirrade upp i taket hela dagarna för att vara ute och gå på tomma mörka gator om nätterna. sömn? ha, viket skämt.
sov tre timmar i natt. så jag tror det var därför jag behövde skolka lite. Jag kände mig som då, den där smått lätta känslan i huvudet och tungden i bröstet, som att man vet så väl att man inte mår helt bra, men vaddå, parken är fin. Det är bara det att i våras fanns det bänkar att sitta på klockan tre på natten och nu finns det bara frost klockan åtta på morgonen.
så jag missade med andra ord religionen igen. suck, men jag får väl gå dit imorgon då.
senare i dag har jag prov i utvecklingspsykologi, som jag måste plugga till snart. det kan låta dumt att börja nu med ett prov jag har klockan halv tre (klockan är liksom tio.), men jag läste faktiskt igenom allting igår ordentligt, så det borde inte vara så där väldigt svårt.
mitt tillstånd är alltså: jag mår inte bra, men jag orkar fortfarande. Om jag bara kunde göra klart projektarbetet så vore allt jättebra, då skulle det kännas bättre.
lite bättre. och lite räcker långt när det gäller humör.
hur ska man hinna?
vi fick sju papper idag, och vi ska ha prov på dem imorgon. Man kan liksom inte planera om för effektivare plugg heller, utan allt ska man lära sig på en dag.
och utvecklingspsykologi är ju inte heller det allra lättaste att lära sig allt om.
vi hade redovisning idag, men Anders kom inte, så det var bara jag och Erika, men det gick bra.
mitt sims har fått fnatt.
hur man lyckas med att vara asocial på bussar
Steg 1: Medtag walkman eller mp3-spelare. Sätt lurarna på öronen, och vrid på musiken ganska högt.
Steg 2: Lägg upp din väska eller påse eller jacka om du inte har med något annat på sätet bredvid.
Steg 3: Släng upp en del av benet på samma säte, så att sätet bredvid dig är någorlunda fullt.
Steg 4: Blunda varje gång någon går på bussen, och låtsas att du antingen sover, eller försöker sova.
På detta vis kommer ingen att sätta sig bredvid dig. För det första så kommer de inte våga flytta på dina grejer, och för det andra så kommer de inte våga väcka dig bara för att be dig flytta på dem själv. På så vis kan du spendera en hel bussresa helt själv. Utan att behöva ha väskor nedklämt med benen på en pytteliten plats.
Som not kan jag ju säga att de flesta bussresor jag tar är ungefär en timma, så folk som bara åker stadstrafik kanske inte har samma problem med att vilja sitta själv.
livsnödvändigheter
Annars har jag hittils mest använt den till att spela Sims 2, som jag köpte i juli, men inte kunnat spela förräns nu. Det är faktiskt mycket roligt, men jag håller fortfarande på att bara göra nya familjer, för att jag tycker det är så roligt.
Mina svinkoppor är nu borta! Jippie!
Och Skunken Abrahamsson håller tyst. Han kanske har dött. Hoppas det.
NY DATOR!
dessutom så kan jag rapportera att det som jag trodde var herpes visade sig vara svinkoppor, och pencillin är inte gott.
mordförsök
I alla fall. Snubben, och jag tänker inte nämna hans namn för nog har väl ingen missat att han fick fotboja?, sätter sig frivilligt och super. Och sedan startar han bilen och bärjar köra. Hur dum får man bli? Snälla nån, ge honom fängelse. Snälla?
Jämför med att avfyra en pistol. Du siktar inte på något eller någon, du ämnar inte träffa någon eller något, den enda du egentligen gjorde var att hålla upp pistolen och tryvka av. Eller varför inte kasta en kniv. Samma sak där, man tänker inte skada någon, man vill inte skada någon, man försöker bara inte låta bli att skada någon. Förstår folket vad jag menar? Att inte försöka träffa, och inte heller försöka låta bli att träffa, helt enkelt skjuta eller kasta kniv (eller något annat), det är samma sak som rattfylleri. Om man skjuter åker man nog dit för mordförsök*. Det borde rattfylleri också klassas som.
Man gör inte så. Oavsett om det hände något eller inte, man gör inte så. Även om man druckit så mycket så man inte vet man gör.
/ Av Sofia
*sen klassas man nog också för mentalt sjuk, men det är inte det inlägget handlar om.
Nu har allt Spunken Abrahamsson varit väldigt tyst.
Nu har han inte sagt något på länge. Betyder det att jag inte är arg på mig själv? Jag borde ju vara det, jag är nog det egentligen, men jag saknar vettigt folk så mycket, så jag hinner bara sakna folk, inte känna mig arg och sur och värdelös.
Ett år sedan abort.
*Suck*
Lilla Tummelisa. Jag vill inte glömma lilla Tummelisa, men det känns som om jag gör det. Det gör inte like ont längre.
Kanske Spunken Abrahamsson också blivit mördad?
saknar bg
Chilenska telefonsamtal
Sa att han saknar mig. Mycket.
Jag sa att jag hade så kul att jag inte hann sakna honom. Jag ljög. Varför då?
Jag vet ju att han vet att jag ljuger. Och han vet att jag vet att han vet att jag ljuger när jag säger att jag inte saknar honom.
Jag saknar honom.
Antofagasta är tydligen fortfarande trevligt. Han har äntligen fått den förflyttning han ville ha och hamnade nu där han först hade velat hamna. På ett barnhem där han läser sagor för barn. Han gör självklart inte bara det, officiellt jobbar han i köket, men det blir många raster, och då finns det alltid barn som vill höra sagor. Tydligen tycker de om att höra om våra tomtar och troll och sånt.
Han fick aldrig läsa sagor för vårt barn. Jag tror han är besviken egentligen.
trött
Högskoleprov på lördag. huh.
